BTB

Jag känner att jag har fastnat i en nedåt spiral. När jag slutar umgås intensivt med M så blir jag ensam. När jag känner mig ensam blir jag ledsen. Då muckar jag gräl (vilket betyder att jag bara blir sur, tyst som muren och omedgörlig och M bara försöker få mig att säga vad som är fel). Efter grälen - spelar ingen roll om vi blivit sams eller inte - så vill jag bara vara för mig själv. Vilket leder till att jag känner mig mer ensam...

Jag är deprimerande, jag har själv kommit fram till det, och det kan därför inte vara många som tycker att detta kan vara intressant. Men jag använder det som terapi så jag tänker inte be om ursäkt. Kanske skriver jag roligare när jag blir gladare.

Nu ska jag sova med katten på min mage som vanligt. Hon är ett av de stående stöden hos mig. Jag vet var jag har henne. Inte för att hon kan gå någonstans, hehe, men i alla fall. Alla andra lyckas dra sig undan.