BTB

Alltså, detta med komplimanger. Jag har verkligen svårt för dem. Speciellt de spontana som kommer från ingenstans. Kan inte ta åt mig dem. De jag kan ta åt mig är det de som gäller något som jag är stolt över eller har jobbat med. Sådant som jag förstår att andra kan gilla/bli imponerade över. Att någon tycker att jag ser bra ut utan jag har fixat mig, förstår jag inte alls. De som tycker att jag är en bra människa, blir jag nästan galen på. För det vet jag att jag inte är. Visst kan jag ha mina bra stunder, men översikten är inte bra. Detta har absolut inte någon att göra med att jag inte gillar mig själv. Jag gillar mig själv och kan säga vad jag är bra på. En eller två saker i alla fall.

Jag är ingen bra människa. Jag sabbar för mig själv och andra utan att tänka. Utan bara genom att vara mig själv. Jag är elak och svart ändå ner i själen. Det är ingen fråga, det är fakta

Det har heller inte med att göra att jag är för kritisk till mig själv. För om någon säger dumma saker till mig, skrattar jag för det mesta. Om det inte är något som jag borde ta åt mig, för det kan jag också. Om det är någon som inte gillar mig, blir jag inte förstörd utan mer instresserad. Jag vill veta varför.

Jag tror helt enkelt bara att jag inte kan tro på vad människor säger om mig. Eller att jag inte kan sätta mig in i någon annas tankar.